|
Fonzie uppe på toppen på berget i Kärna
Fonzie eller som han heter i stamtavlan CROFTER HOLDING´S STONECOLD SOBER är en australian shepherd. Han är född 990725 och är en helt underbar hund. Han kommer från Crofter Holding´s kennel i Västerås. Uppfödare Marianne Dahlin -Larsson och Gunnar Larsson . Fonzie är pappa till 30 underbara aussies och numera också farfar till 10 stycken aussie barnbarn. Jag har nog inte haft så roligt med någon av mina förra hundar som jag har med Fonzie. Han är en riktig clown. Han har en"strk" motor och vill gärna jobba med allt som finns och gärna på en gång. Men han har också lika mycket vilja Han bryr sig inte om han slår halvt ihjäl sig, ska han fram till något så ska han punkt slut.
(KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE DOM STÖRRE)
Fonzie är en arbetsnarkoman och är hur envis som helst . När vi spårar exempelvis tycker han inte att han ska ha någon hjälp utan klarar sig utmärkt själv. Om jag ska vara ärlig så har jag inte varit med om en hund som är så säker på att spåra. Jag litar på han till hundraprocent. Han är en helt och hållet brukshund, som älskar att "greja" i skogen. Bevakningen är också en typiskt Fonzie sak. Han ger allt när vi tränar och tävlar detta. Jätte roligt. Lydnaden tycker väl han inte är super rolig men har Lp i klass 1 och ett första pris i klass 2 för all del. Får han chansen så hittar han på tokigheter och egna moment, inte alltid roligt om man är på en lydnadstävling precis. Han tänker så innerligt mycket själv så det gäller att man är ett steg före hela tiden.
Fonzie är min 5:e hund. Nu har jag förrutom Fonzie en blandis Rickie som ni kan läsa om på en annan sida.
Fonzie ca 10 veckot gammal
Agilityn är också en sak vi tränar lite gran och han älskar. Även om det inte alltid går som jag vill i agilityn så ser man nästan att han ler när han springer runt på banan. Han är otroligt lyhörd och reagerar på min minsta rörelse. Men eftersom han är som en bulldozzer på banan så skadar han sig också lätt. Han tycker att man inte alltid behöver lyfta benen när något är i vägen. Då kan man springa igenom i stället. Så jag tränar bara lite med han ibland, för skadad hund vill jag inte ha. Även vallningen har vi prövat på med mycket bra resultat eftersom vi inte tränar så mycket. Fonzie är duktig att hitta rätt position själv till fåren. Och är väldigt snäll. Biter inte och dummar sig. Vi har tävlat en gång genom ASCAs regi. Om det kan ni gå in här och läsa Det som kan vara lite jobbigt ibland är under tiden som man tävlar är att man vet inte vad som kan komma för tokigheter på plan, tycker han att det inte händer tillräckligt så fixar han det på studs alldeles själv. Han är inte den lättaste alltid att ha och göra med. Om han inte får arbeta så hade han nog blivit galen tror jag. Och han är väldigt envis och har ett j....rans humör, men bara man inte ger sig så är han otrolig rolig att jobba med. Lär sig mycket fort. Och det viktigaste är att allt bus han gör är inte för att vara elak. För det är väll det sista som Fonzie är. Han är hur snäll som helst. Och det som jag tycker är viktigaste med träning och tävling är att man har roligt ihop. Jag skulle inte falla mig in och bli arg och gapa och trycka till Fonzie för att han inte gör ett moment som jag vill. Fonzie viftar alltid på svansen när vi tränar ihop. Jag tror att man kommer längst med det i slutet. Funkar det inte för stunden så är det bara att sätta sig ner och tänka på vad jag måste ändra på så det fungerar. Summan av kardemumman Fonzie är en hel härlig hund. Han lägger ALDRIG av utan kan hålla på i evigheter. Han är min lilla clown
|